Det känns som kroppen så smått börjat förstå sommartiden nu. Lite lättare att komma upp på morgonen trots att dunklet ligger kvar. Lite lättare att förstå att det är läggdags trots att det precis hunnit bli mörkt. Annars mest glädje, trots att försommaren försvann igen. Vitsipporna blommar för fullt, gröna knoppar börjar synas på träden, fågelsången hörs både högre och oftare. Snart är allt ännu grönare, temperaturen varmare, äppelträd i kivik som står i blom, rapsfält som gör åkrarna gula, doftande syrener, nypotatis. Inte behöver man lämna detta land under det kommande halvåret, nu när det börjar bli drägligt att bo här igen.