Vakande tidigt imorse. Mycket tidigt, 04.00. Eller mer exakt stod de röda siffrorna på ugnen på 03.59. Dags att göra välling. Sen omöjligt att somna om. Klockan blev 04.22, 04.50 och även 05-något när frun steg upp. Vaken under hela den tiden. Hade jagjobbat hade jag kört till jobb redan när jag kollade på klockan vid halv fem.

 

Märkigt vilka minnen som tränger sig på vi den tiden. Minnen om de vilda åren, som inte var så vilda, men som var mellan 17 och 20 ungefär. Personer man träffade på då, saker man gjorde eller inte gjorde. Sen minnen ännu längre tillbaka. Från barndomen, hur jag och min tvillingsyster gungar och ska flytta gungan över ängen. Sen drar vi tillbaka den igen och gör samma sak. Sjunger. Sjunger också på väg till skolan. Nog har hon betytt mycket för mig.

 

Sen somnade jag iaf igen, när det bara var jag och dotter kvar i sängen. För mågon timme åtminstone. Klockan åtta var så dags att gå upp och byta bajsblöja. Klagar inte, börjar nästan bli ljust vid den tiden nu.

 

Snön faller, mycket fint. Både idag och igår, temperaturen runt nollan.Lyser upp nu när julbelysningen tagits ner.

 

Igår städades garaget. Det har mer eller mindre varit kaos där, omöjligt att få in en bil. Fortfarande svårt, men med lite ansträngning så går det att få till det. Ska bara få till lite mer ordning och reda. Ett garage är mycket, mycket bra, men där ska inte vara massa skräp. Har en tendens att bli för mycket så här.

Var nere i Lund ikväll på utbildning med jobbet. Körde hem vid åtta, hemma innan nio. Sista biten hem, i skogen, bedårande vackert. Varenda björk, bok, gran vit av snö. Varenda gren inklädd i detta vita puder. Mycket fint som sagt, trots allt.

 

 

Återigen en bild tagen av tvillingsyrran.

 

Första hela pappaveckan i denna period kan nu summeras, i förra veckan var ju tisdagen röd. Tycker det har gått bra. Var lite rädd innan jag gick hem att jag skulle gå och tänka mer på jobb, men så har faktiskt inte varit fallet. Kanske delvis för att jag hann avsluta mina projekt ganska bra och det har inte trillat in så många frågor på mailen.

 

Mitt enda löfte till mig själv inför föräldraledigheten var att verkligen försöka njuta av och ta vara på denna tid. Att ta vara på tiden och leva i nuet, något jag kanske inte alltid är så bra på när man kommit in i snurran jobba, äta, sova.Tror även att detta lilla försök att njuta av dagen, vilket jag fortfarande kan bli bättre på, också har ökat på min skrivlust här på bloggen. 

 

Jag följer Ulf Lundells blogg, ni hittar den här: Ulf Lundell blogg. Han har ju öppnat en mail för låtönskemål inför årets turné/er. Tydligen mer än 1000 mail om önskemål, och 1:a av dessa är, enligt gårdagens inlägg, Isabella. Jag kan förstå det, även om jag inte vet hur stor sannolikheten är att den spelas. På konsterten på KB i somras var det någon som skrek ut och önskade denna låt, då skrattade han mest och sa typ att det får finnas gränser oh var sak har sin tid. Fast på ett mycket mer Lundellskt sätt.

 

Hur som helst, låten är en hyllningssång till Isabella som han var tillsammans med på 90-talet någon gång om jag minns rätt (Då visste jag inte vem Lundell var, även om jag hörde hans skivor spelas hemma hos min bästa kompis). Låten kom ut 93, den har alltså några år på nacken. Ändå tror jag mig veta att varje ny person som upptäcker Lundell idag, och som upptäcker denna låt, känner väldigt starkt för den. Jag gör det. Som man kan jag känna igen delar av det han sjunger om, och som kvinna kanske man önskar att man var Isabella? Vad vet jag? Men att det är en stark text det vet jag, och den innehåller även en av mina favortirader: 

Igår var vi i Lund för att få bilen servad. En snabbesök på jobbet. En promenad genom stan och genom stadsparken. 9 plusgrader, fågelkvitter och vår i luften. För min del får den gärna komma redan nu. Snart februari, då kan man verkligen känna hoppet växa dag för dag.

 

10 minuter, Isabella, live, -93. Njut.

Det blåste bra när Egon drog förbi, för ett par dagar sedan. Regnet blåste vertikalt. Från väst mot öst. Fint, fint, blött blött regn. Jag höll mig inne. Sen har det det där regnandet hållt i sig. Har ändå tagit mig ut på middagspromenader med barnvagnen. Idag regn, snö och hagel när det var dags att gå ut. Fick bli till att sova middag inne, det finns gränser. Blev dock en promenad efter tuppluren. Blöta marker häromkring i skogen.

 

Det nya badrummet går mer och mer mot att bli klart. Förhoppningen var att allt skulle vara klart i januari. Får se om det blir så, senast mitten på februari åtminstone. Då är det ju nästan dags att ta tag i utomhusprojekten. En liten välförtjänt paus emellan bara. 

 

Annars ganska lugna dagar. Tar vara på kvalitetstiden (när fru jobbar och dotter sover). Tömmer diskmaskin, städar, bloggar, läser bok. Än så länge trivs jag ganska bra. Och vi går ju mot ljusare tider. Det märks.

 

Julen är utstsädad till 95%. Stakarna borta, det mesta pyntet borta. Tomten på trappen har åkt hem igen. Men granen står kvar och lyser, åker nog i helgen. Övrig ytterbelysning förknippad med jul är också kvar, men kontakten utdragen. Hopppas på torrare väder snart.

 

En märklig syn efter stormen. Ett träd som gått av men istället för att lägga sig har det ställt sig på vägen bredvid, lutandes mot ett annat träd. Kan bara föreställa mig braket.

 

10 år sedan Gudrun blåste förbi och lämnade en enorm förödelse efter sig. Minns själv inte så mycket från denna kväll, natt. Mitt tydligaste minne infinner sig först några månader senare när jag som värnpliktig i Halmstad måste ut i skogarna däromkring för att söka efter en försvunnen dam. Plötsligt blir skogen ett öppet (slag)fält med främst granar liggandes överallt. Min främsta tanke var att om vi, unga friska killar, knappt kan ta oss fram, kan då en äldre dam göra det? Mycket tveksamt, ändå skulle vi ta oss igenom de där hundra metrarna, eller hur många det nu var.

 

Inatt lovas blåst igen. Imorgon ännu mer. Ändå inte i samma omfattning. Mycket regn idag, t.o.m. snö. Högt vattenstånd i vattendragen härkomkring.

 

De senaste dagarnas tragiska händelser i Frankrike fick idag sin upplösning under några intensiva timmar. Mer information, och tydligare och säkrare information, lär framkomma under de närmsta dagarna. Känns onödigt att säga för mycket innan dess, men religion i extrema former har aldrig varit bra.

 

Första pappa-veckan gjord. Kort vecka. Uppvärmning. Tycker vi gjort det bra trots allt. Tänder på väg som gjort det lite smågnälligt, men inget att hänga upp sig på. Tuffing.

 

Läste en artikel om Gudrun, Stormen. Någon insatt skogsmänniska menade på att effekterna av stormen inte hade behövt bli så stora om man blandat upp granskogen med lövträd. Ändå, nyplanteringen är till 87% gran. Vad ska man säga?

 

Har funderat på det ibland när jag går med vagnen genom skogen, hur många som trots allt ska försörja sig på de där träden. Markägare, den som skövlar och transporterar till fabrik, de olika fabrikerna som tillverkar diverse, och i slutändan någon affär som säljer slutproduktenn. Säkert fler mellanhänder däremellan. Kan inte bli många kronor i förtjänst per träd för respektive led. 

 

Kvinnan i Lund som hade misstänkt Ebola ska tydligen inte vara smittad. Ändå behålls hon kvar några dagar i Linköping. Varför? Varför kunde hon släppas hem efter det allra första testet men inte nu? Känns I min värld som väldigt konstiga rutiner. Men får hoppas på att de vet vad de gör. Även om man ofta kan vara skeptiskt till delar av vår sjukvård.

 

I förrgår när jag vaknat och tittar ut genom kösfönsret sitter den en nötskrika på trädgrenen vid fågelbordet. Vackert. Igår när jag vaknar och tittar ut genom köksfönstret flyger två nötskrikor iväg från samma gren och far iväg över det lätt snöpudrade landskapet. Ännu vackrarer. Idag när jag tittar ut genom köksfönsret, grått, trist och disigt. Ordningen återställd för hur denna vinter varit.

 

Granen fick stå ute denna vinter, men vi pyntade den med röda kulor. Känns nästan som att ha den i vardagsrummet. Snart ska dne till tippen. Borde kanske redan tagits ned, men då man slipper barren inomhus är det lättare att "stå ut" med den ett tag till.

 

Min tredje pappadag på denna ledigheten. Inte hunnit skapa oss några egna rutiner ännu. Idag blev det iaf mataffären under förmiddagen. Precis lagom med folk. Fick dessutom liten kontroll på min scanning. Varför blir man alltid lika nervös när man ändå vet att man scannat alla varor?

 

Det blev inga nyårslöfte. Tänker inte avge något i efterhand, men jag kan försöka bli bättre på att lägga upp bilder i samband med mina inlägg. Är bara så dålig på att ta egna kort. Men jag ska försöka då jag själv tycker dte är trevligare att läsa en blogg som innehåller en bild eller två till varje inlägg. Dock inte för många bilder vilket många bloggare gör, de skriver inte, lägger upp bilder och noterar något kring dessa. Så ska inte jag bedriva min blogg.

 

Musjakten har varit framgångsrik. Är framgångrsrik. Två eller tre möss till i fällan sedan senast. Brukar bli en bunke, sen plötsligt slut. Som om ryktet spridit sig, Eller om familjen dött ut. Har dem gärna ute i stengärdet och de får gärna äte fågelfrö som trillar till marken. Men inte på vinden. Och inte i garage. Och inte någon annanstas inomhus heller.

 

Så här kommer bilden, som min syster tagit. Hör kanske inte ihop med inlägget alls, men så får dte vara.

Ikväll tittade jag/vi på tack för musiken. Mauro Scocco gästade. Trevlig snubbe. Bra musiker och låtskrivare. Skulle han väl åka på en turné ngn gång skulle jag försöka få biljett tror jag. Var för ung när det begav sig.

Jagar möss på vinden. Två stycken på två dagar. Inte hört ett knyst från dem men satte en fälla ändå. Pang. Tömma fälla ladda med ny ost. Pang. Nu är fällan laddad igen. Inspektion inotgonbitti. Områdets katter gör visst inte sitt jobb.

Antalet inlägg 2014 var begränsat. Har inte känt ngt intresse förrän slutet av året egentligen. Får se hur länge det lever kvar 2015. Skulle hittat ngt smidigare att skriva på än telefonen, men som inte är en dator, den är jobbig ha i sängen vid denna tiden. Får se om jag löser det. Hur som, trevlig fortsättning på året mina vänner!