Nästan en hel månad sen sist, vecka 4 gör avslut idag, och jag undrar: vart tar tiden vägen? Har inte saknat uppslag eller idéer för blogginlägg, men i takt med att jag inte hunnit pränta ner dem har de suddats ut i minnet.
Yngsta dottern döptes igår. En liten skara av de närmsta här hemma. Det vill säga hela dopgustjänsten var här hemma. Litet, enkelt, mysigt, trivsamt. Så kände jag och förhoppningsvis våra gäster också.
Jobbet rullar på i lagom tempo, till och med möjlighet att plocka ut någon komp-timme också. Annars brukar det kontot mest fyllas på.
Funderade över ett eventuellt/troligt kommande amorteringskrav. Nybyggnation ska förslagsvis undantas. Vem kom på denna briljanta ide? (Byggföretagen förstås!) Vad kommer hända med dessa nybyggda lägenheter? Hittar en trea i huvudstaden på hemnet, 6 miljoner. Köper, gött slippa amortera, sen vill jag sälja, min numera begagnade lägenhet. Detta gör att nästa köpare måste amortera. Kontantinsatsen in, sen 2% årligen ner till 70% av värdet. Detta medför en ökad månadskostnad för köpare nr 2, med drygt 8000kr/ månad, enligt vissa mäklare minskar en bostad i värde med 100 000/ 1000kr i ökad månadsavgift. Så är det troligt att köpare 1 gör vinst? Tja, om hen gör det så har man åtminstone misslyckats med avsikten av amorteringskravet ( enl ovan teori om värdeminskning), avsikten är ju att minska den prisstegring som varit. Så vad händer om ngt år? Har vi en inlåsninseffekt både hos gamla som sitter i för stora men avbetalda villor, samt en grupp i nybyggda bostäder som inte kan ta en förlust? Inte vet jag, men ekvation ser enligt mig svår ut. Jag har inte direkt lösningen på bostadsbrist och svindyra bostadsrätter i huvudstaden, men annorlunda hade jag gjort.
Februari redan imorgon. Ljusare längre på kvällarna nu, har märkts ett tag. Fågelräkning denna helg, jag stod över. Inte så mycket fåglar vid bordet nu, mer var det när snön låg vit. Talgoxe, blåmes, bergfink, nötväcka. Domherre ibland, och stenknäck. Den har jag inte sett här innan.
Efter 22 så lägger sig mörkret här. Fönsterna i husen släcks ner efter nyheterna och stjärnhimlen framträder klarare. Så då är det dags för mig också att avrunda. Men innan dess ett litet ordspråk som jag tar med mig till kommande vecka: Man kan inte hjälpa alla sa den snåle - och hjälpte inte någon.
För några dagar sedan införde Sverige id-kontroller för att minska flytktingströmmen. Det är väl för tidigt att redan nu säga om den har avsedd effekt, kanske är det djungeltrumman eller det kalla vädret som också kan ha bidragit till de för tillfället lägre siffrorna. Tråkigt att det ska behövas, samtidigt så är jag en av dem som anser att det behövs. Vi kan göra mycket, och det ska vi göra, men vi måste också inse våra begränsingar. Begränsningar i hur många vi kan ta emot per dag för att de som arbetar med detta ska orka, för att vårt samhälle ska hinna få fram boenden m.m. samt för att vi ska få en bra integration. Det sistnämnda har vi, enligt mig, haft problem med redan innan. Samitidigt är det inpomnerande att se hur många, åtminstone där jag bor, engagerar sig frivilligt och bidrar till denna integration. Vad har då jag gjort, i ärligheten namn inte för mycket, men jag har sorterat ur kläder ur garderoben som ska skänkas, men än så länge ligger de kvar här hemma.
När jag i december såg Ulf Lundell på malmö Live så spelade han låten gruva, inledde med ett litet mellanack om nerbrända flyktingförläggningar och att man i flyktingströmmen på 90 talet också brände saker, men då bl.a. kors. Låten är drygt 20 år gammal men känns aktuell även idag.
Idag är det flyktingkris. Låten kom på skiva 1994 och under 90-talet var det också stora flyktingströmmar. Berlinmuren föll 1989 och balkankriget något år senare ledde till denna massflykt. Då rådde ju också en annan kris, en ekonomisk ris. Hög arbetslöshet. Börs- pch bostadskrasch hade fått människor att bli bankrutt, lånade pengar kunde inte återbetalas och med bostäder som sjönk i värde gjorde att folk fick sälja med förlust när man inte hade råd med räntorna. Är vi nära där idag? Kanske, kanske inte? Kina skakar lite och vår svenska börs faller brant, bostäder är dyrare än någonsin och svenska hushållen är högt belånade. Jag sover tyggt men tycker ändå att är intressant hur saker i vårt samhälle går igen, som sagt drygt 20 år sedan den skrvs. Klippet är från spelning i Uppsala, text nedan för den som har svårt att höra.
Jag kom till en plats där gruvan dog Och flyktingar bodde i baracker Där brände man kors mot en vägg av skog Och gav sej ut på nattliga attacker
På en t-shirt stod det Absolut Arbetslös Två armenier äge hotellet Kommunalhus och Konsum, små fönster som lös Pizzerian var enda stället
Jag ställde vagnen vid foten av slaggen Hisstornet var som ett monument I tystnaden däruppe; man kunde höra hur daggen Föll i ett landskap som låg skövlat och bränt
Jag kom till en plats mitt i landets mitt Där flyktingar bodde i baracker Vid kiosken på torget klev dom ut ur en bil Hon var skygg, hon var rädd, hon var vacker
Affischer överallt på mitt lands rygg Där knivbladet sjönk in så lätt Alla drömmar, visioner om en värld som är trygg Är som smör som blir till härsket fett
Politikerna dansar runt med sina döda ord Och marknaden tar miljarderna ur landet Allt som byggdes Det byggdes på hedersord Nu bryts det av alla som kan det
Jag måste hitta ett nytt hem i en annan värld En ny bild, att annat språk, en ny tid Ingenting blev som jag tänkt det Och nu är jag här Där du antingen ger upp eller tar strid
Affischer överallt på mitt lands kropp Vem drar ut kniven som svärdet ur stenen? Vem kan tända ett nytt, ett annat slags hopp? Vem sätter upp en ny pjäs på scenen?
Uppe vid gruvan är det tyst som i graven Allt står stilla nu när drömmen är tömd Gå ner i korgen och du ser alla lagren Alla lagren av den dröm som är drömd Åh, jag trodde så mycket och längtade stort Jag ville ha allt och jag hade kraften Då när världen var vacker och ny och min Jag ville ha den, nu har jag haft den Den föll isär, den föll sönder Nu har jag ingenting kvar Bara denna längtan efter en kvinna På botten av hålet har vattnet lagt sej Där ska minnena drunkna och försvinna
I kväll ska jag hälla en dunk fotogen Utöver golvet i mitt hem vid slaggen Och innan jag tänder ska jag stå där, min vän En stund och känna doften av daggen Och sen när jag tänt ska jag köra ner Till barackerna borta längs spåret Och se om hon är där och sen ta henne med Hon med det svarta, blanka håret
Jag ska köra den här Volvon Så långt den kan gå Och hon ska sitta där bredvid mej Till nattens slut Vi kan fly tillsammans, tillsammans vi två Tillsammans kan vi slå oss ut Till en ny tid En ny tid En ny tid.
Jag inledde 2016 med att spendera delar av dagen i soffan, och inte var det bakfylla. Inte en droppe alkohol intogs under nyårsafton, men min nackspärr gjorde att jag knappt kom ur säng på nyårsdagen. Idag är det något bättre men en bit kvar till återställd.
Vad för annars 2016 med sig förutom nya skatter, lagar mm? Jo, snö! Stilla fint snöfall under gårdagen här som väderinstituten missat. Precis lagom mängd för min smak ( grässtråna sticker upp)
Rikligt med fåglar vid fågelbordet. Blåmes, talgoxe har vi mycket av men imorse såg jag minst sex stycken domherrar samtidigt. Samtliga honor vilket var lite synd då jag tycker hanarna är finast. Nötskrika såg jag igår. Koltrast syns också. Övervintrar denna i Sverige? Varför är då koktrastens läte så förknippat med vårens ankomst? Är det då den låter mest? Parningsläte? Får kolla upp på google.
En vecka till ledigt innan det är dags att få igång maskineriet igen. Trillat troligtvis in mail under veckan så man har lite att ta tag i, man vill ju inte vara sysslolös.
Bild från gårdagens promenad med vagnen, skymtar ni snön som börjat lägga sig?
