Det kan tyckas vara dårskap att gå in i en liten rock-lokal som tar ca 900pers och som blir en bastu men nej, det är något speciellt med sådana lokaler där svetten dryper (och som förr säkert hade varit full av cigarettrök) Denna kväll hade bandet fått fläktar till skillnad från kvällen före, vilket måste gjort det avsevärt lättare. Blev nästan lite mello-fläkt på basisten hår emellanåt som fladdrade runt lite. Lundell gick i vilket fall in på scen, något efter utsatt tid, presenterade sitt band och drog igång vi är inte arbetslösa följt av är vi lyckliga nu. Min syster frågade strax innan konserten började hur länge den kunde tänkas vara, 1,5 timme? Jag sa att jag förväntade mig minst 2,5 och jag tror det blev ca 2 timmar och 45 minuters underhållning. Bl.a. fick vi höra Evengeline, Herrarna, Rött, den vassa eggen, omaha, snön faller och vi med den, förlorad värld, kär och galen, och låtar som (oh la la) jag vill dig, Hon gör mig galen, Folket bygget landet, Öppna landskap får verkligen ett extra lyft med allsång under tak. ( För övrigt skulle inte öppna landskap spelas för den trivdes inte under tak, men så dök den upp ändå för att ta tillbaka den från alla sverigedemokrater) Det märktes att det är valår och det var mycket politik i mellansnacket. Men framförallt tyckte jag det märktes att han var glad och skämtsam, såg ut att må bra. Kanske för att hans fru Sofia var på plats, enligt vad han själv sa. Blir också imponerad över hans fysiska status. Tror gubben sin snart fyller pensionär har bättre kondition än mig, även om jag sprang tre kilometer ikväll. 

När vi kom till KB så gjorde jag en snabb vända på herrarnas, och uppfattade då ett samtal mellan två andra män. Tydligen hade den ene av männen träffat en kvinna som var 70 år och hade upptäckt Lundells musik 1994, och som ikväll gick på sitt första liveframträdande. Dessutom ensam. Jag hoppas hon njöt lika mycket som jag gjorde för det blir full pott för mig. Bjuder också på några bilder som min syster tog.

Efter att Högtrycket legat här över Skåne några dagar nu så öser regnet ner idag. Som för att be oss stanna upp och tänka efter, kanske få en paus, läsa en bok, eller göra de där grejorna som ska göras inomhus men som man inte vill göra när solen skiner där ute. Så piper telefonen till av ett sms och jag kan läsa den glädjande nyheten att våra goda vänner blivit föräldrar. Nästan exakt på dagen åtta månader efter att vi blev det. Lyckan man kände då kommer upp till ytan igen, alla andra känslor, och tårarna trycker på lite under ögonen även om de aldrig faller ut. ett litet mirakel varje gång.

 

Jag har nu varit pappaledig i tre veckor och kommande vecka blir den sista innan vi har några veckors gemensam semester. Ska även ha en längre pappaledighet längre fram, men fyra veckor får det bli nu i denna perioden. För mig har det varit en självklarhet att ta ut pappaledighet, och jag tycker det borde vara det för alla pappor, även om jag kanske inte anser att man borde gå in och styra och avsätta särskilda pappadagar (tredje pappamånad). Jag förstår att det finns familjer som pga av ekonomiska skäl inte har råd att pappan går hemma. Och man måste såklart ha råd att betala sitt boende mat m.m, men att gå hemma med sin son/dotter kan annars inte värdesättas i minskad inkomst. Kan man klara en månad eller två med lite sämre inkomst men istället se till att pappan och barn får en närmre relation så är det för mig värt mycket. Att också få en ökad förståelse för vad det faktiskt innebär att gå hemma själv med ett barn (eller flera barn) är nog något man bara kan få genom att prova på det själv. 

 

Fotbolls VM gör sin sista dag idag, och nej det är inte därför mina pappaledighet varit under denna period, och jag kommer se finalen men vem ska man hålla på? Det spelar faktiskt ingen roll för mig, jag hoppas på en välspelad och underhållande match. Då är jag nöjd.

 

Har försökt lära mig vår fotokamera lite bättre för att eventuellt kunna förse denna blogg med lite bilder. Men om det inte är kameran det är fel på så är det nog mig, typ ganska värdelös. Eller ska vi skylla på att jag aldrig fotar i det magiska ljuset? Vi får öva lite till helt enkelt. Övar lite på gitarren också, går sakta framåt. Typ snigelfart, eller finns det ngt långsammare? 

 

Ska försöka återkomma senare i veckan. Händer lite grejor då som jag nog kan få till något inlägg av. Kanske blir det ännu en regnig dag som ger en tillfälle att stanna upp och sätta ord på tankarna.