Det kan tyckas vara dårskap att gå in i en liten rock-lokal som tar ca 900pers och som blir en bastu men nej, det är något speciellt med sådana lokaler där svetten dryper (och som förr säkert hade varit full av cigarettrök) Denna kväll hade bandet fått fläktar till skillnad från kvällen före, vilket måste gjort det avsevärt lättare. Blev nästan lite mello-fläkt på basisten hår emellanåt som fladdrade runt lite. Lundell gick i vilket fall in på scen, något efter utsatt tid, presenterade sitt band och drog igång vi är inte arbetslösa följt av är vi lyckliga nu. Min syster frågade strax innan konserten började hur länge den kunde tänkas vara, 1,5 timme? Jag sa att jag förväntade mig minst 2,5 och jag tror det blev ca 2 timmar och 45 minuters underhållning. Bl.a. fick vi höra Evengeline, Herrarna, Rött, den vassa eggen, omaha, snön faller och vi med den, förlorad värld, kär och galen, och låtar som (oh la la) jag vill dig, Hon gör mig galen, Folket bygget landet, Öppna landskap får verkligen ett extra lyft med allsång under tak. ( För övrigt skulle inte öppna landskap spelas för den trivdes inte under tak, men så dök den upp ändå för att ta tillbaka den från alla sverigedemokrater) Det märktes att det är valår och det var mycket politik i mellansnacket. Men framförallt tyckte jag det märktes att han var glad och skämtsam, såg ut att må bra. Kanske för att hans fru Sofia var på plats, enligt vad han själv sa. Blir också imponerad över hans fysiska status. Tror gubben sin snart fyller pensionär har bättre kondition än mig, även om jag sprang tre kilometer ikväll. 

När vi kom till KB så gjorde jag en snabb vända på herrarnas, och uppfattade då ett samtal mellan två andra män. Tydligen hade den ene av männen träffat en kvinna som var 70 år och hade upptäckt Lundells musik 1994, och som ikväll gick på sitt första liveframträdande. Dessutom ensam. Jag hoppas hon njöt lika mycket som jag gjorde för det blir full pott för mig. Bjuder också på några bilder som min syster tog.