10 år sedan Gudrun blåste förbi och lämnade en enorm förödelse efter sig. Minns själv inte så mycket från denna kväll, natt. Mitt tydligaste minne infinner sig först några månader senare när jag som värnpliktig i Halmstad måste ut i skogarna däromkring för att söka efter en försvunnen dam. Plötsligt blir skogen ett öppet (slag)fält med främst granar liggandes överallt. Min främsta tanke var att om vi, unga friska killar, knappt kan ta oss fram, kan då en äldre dam göra det? Mycket tveksamt, ändå skulle vi ta oss igenom de där hundra metrarna, eller hur många det nu var.

 

Inatt lovas blåst igen. Imorgon ännu mer. Ändå inte i samma omfattning. Mycket regn idag, t.o.m. snö. Högt vattenstånd i vattendragen härkomkring.

 

De senaste dagarnas tragiska händelser i Frankrike fick idag sin upplösning under några intensiva timmar. Mer information, och tydligare och säkrare information, lär framkomma under de närmsta dagarna. Känns onödigt att säga för mycket innan dess, men religion i extrema former har aldrig varit bra.

 

Första pappa-veckan gjord. Kort vecka. Uppvärmning. Tycker vi gjort det bra trots allt. Tänder på väg som gjort det lite smågnälligt, men inget att hänga upp sig på. Tuffing.

 

Läste en artikel om Gudrun, Stormen. Någon insatt skogsmänniska menade på att effekterna av stormen inte hade behövt bli så stora om man blandat upp granskogen med lövträd. Ändå, nyplanteringen är till 87% gran. Vad ska man säga?

 

Har funderat på det ibland när jag går med vagnen genom skogen, hur många som trots allt ska försörja sig på de där träden. Markägare, den som skövlar och transporterar till fabrik, de olika fabrikerna som tillverkar diverse, och i slutändan någon affär som säljer slutproduktenn. Säkert fler mellanhänder däremellan. Kan inte bli många kronor i förtjänst per träd för respektive led. 

 

Kvinnan i Lund som hade misstänkt Ebola ska tydligen inte vara smittad. Ändå behålls hon kvar några dagar i Linköping. Varför? Varför kunde hon släppas hem efter det allra första testet men inte nu? Känns I min värld som väldigt konstiga rutiner. Men får hoppas på att de vet vad de gör. Även om man ofta kan vara skeptiskt till delar av vår sjukvård.