Redan innan ni läser dikten så kan jag väl säga att den inte har någon som helst anknytning till mig. Och ingen annan som jag känner heller för den delen. Jag skrev den mer för att slippa räkna matte ikväll. Men kanske känner någon igen sig, vad vet jag.

I detta avlånga land har det åter blivit höst
Med dessa kalla vindar kommer vreden i mitt bröst
Dagar har passerat då jag skällt mig hes och blå
Nu ska såren läka, under månen ska jag stå
Det som börja som en bris har blivit till en storm
Denna korta resa har ändrats i sin form
Jag gav dej vad jag hade, gav mitt allt till dej
Du tog vad jag hade, och jag blev svikare vid nej
Det var en kamp om mycket, det var en kamp om makt
Redan ifrån början var sista kortet lagt
Jag sörjer vad vi hade, allt det vackra där som dog
Men nu så får det räcka, nu får det vara nog