Jag vet inte om ni läsare har haft fullt upp med att inhandla de sista julklapparna under helgen eller om det varit annat som hållit er borta från min blogg, men min besöksstatistik sjönk iaf något. Nu har ju inte bloggen så många läsare så därför gör 2-3 stycken en ganska markant skillnad i kurvan.

Innan vi öppnar dagens lucka på riktigt så kan jag berätta att sista tentan innan julen nu är avklaras och den kändes helt okej. Glöm heller inte bort att det fortfarande går att sända just din historia till min mail om du vill få den publicerad här. Varit lite skralt med bidrag även om det blivit ett. Skulle varit roligt att kunna presentera ännu ett innan julafton.

Men då tar vi och öpnnar lucka 20 då.
Det är de sista dagarna nu innan självaste julafton och jag lovade er att försöka bidra till att öka julstämningen något. Därför ger jag er ännu en juldikt. Denna kom till förra året vid ganska exakt denna tiden till mitt lilla projekt jag hade då. Då kändes den lite hastig på något sätt men när jag läser den nu så tycker jag mig finna någon sorts mystik i det hela. Vet inte om det är änglaspåren eller tomten som framkallar känslan bara...

Frosten den biter
där ute inatt
Ett landskap ligget öppet
fruset, vitt och platt

På grenar ligger snö
som vackra små kristaller
Från valvet kan man skåda
flingor som sakta faller

Du ser något stå
där långt ute på sjön
Men när du kommer dit
finns bara änglaspår i snön

På väg tillbaka hem igen
till värmen i huset
Du ser något som rör sig
i gatlykteljuset

Han har rest över åkrar
i månens sken
Han har vandrat i skuggor
längs mörka allén

Det är den omtalade mannen
han som bär röd luva
Han ger dig av sin säck
som är likt en guldgruva

Sen försvinner han igen
lika plötsligt som han kom
och ur mörkret kan det höras:
”bråttom, bråttom bråttom”