Jag och min pappa har en bra relation. Kanske rentav en mycket bra relation. Han har alltid ställt upp för mig. Alltid kört mig till fotbollsträning och fotbollsmatcher. Gått upp tidigt dessa lediga dagar för att köra till cuper. Min pappa är en sån pappa som liksom är lite för snäll. Han vill hjälpa till och göra saker och då blir man sur på han för att han egentligen är snäll. T.ex. så kunde han, när jag bodde hemma, tvätta min bil utan att säga till eftersom att han ändå tvättade sin. Otroligt snällt, och jag klagar inte egentligen, men det kändes liksom inte rätt.

Ibland märks det tydligt vilken stor klyfta det är mellan mig och min pappa, och då syftar jag inte på att han kallar ett vattenpass för en rättskiva. Nej, han tillhör liksom generationen före datorerna. Men han tillhör också lite av en generation som är "utdöende". Dagens ungdomar spenderar sin tid framför datorer och är jävligt grymma på det. Kanske är deras föräldrar skilda och det curlas hit och det curlas dit. Min pappa tillhör mer släktet av de slitstarka. Som smederna förr, som bönderna. De som arbetar med kroppen, de som bygger upp muskler, ch då inte som bodybuilder. De som har sega muskler.

Jag undrar hur framtiden kommer se ut. Vem som ska ersätta dessa personer. Ersättas kommer de ju göra oavsett men blir det lika bra? Eller kommer behovet av fysisk styrka att minska? Kommer vi att få allt fler hjälpmedel som ska förbättra vår arbetsmiljö genom att minska tunga lyft? Kommer det i framtiden att behövas mer hjärna än muskler?

Jag vet inte