Idag kändes tåget hem nästan som en tidsmaskin. Passerade genom ett skåne där det blåste halv storm i Malmö och föll en syndaflod i Lund innan jag till sist nådde lite sol på hemmaplan. Men självklart är den borta nu igen, säg den glädje som varar.

Hade egentligen en plan på att försöka ta en längre löprunda idag. Men icke. Min lilla (okända) skada i magen gör sig fortfarande påmind. Väldig, väldigt lätt jogging är inga problem men när jag försöker mer än så hörs högljudda protester. Får väl övverväga en sjukgymnast. Att springa är kanske inte det roligaste alltid, men att inte ens ha möjligheten är ännu tristare.

Har börjat fundera på lite julklappar för övrigt. Både vad jag själv önskar mig och vad jag ska ge de nära och kära. Tror dock min hjärna lider av någon form av post traumatiskt syndrom efter tentan. Den vill liksom inte alls.