Sönagmorgon, minusgraderna från natten börjar så smått bli plusgrader och solen lyser från en klarblå himmel. 1 april är det också och det om något är väl ett tecken på att våren är på väg. Och vad passar då bättre än en vårdikt? Denna minns jag att jag slutförde någonstans i mitten av vintern 10-11. Det var fullt av snö och mörkt och kallt där ute och jag bara drömde om en vår, ljus och värme igen...

En ny dag bräcker och det dagas till vår
Det rör sig i buskar, det sprätter i snår
Svarta moln som blåser bort över sjön
Det porlar i bäcken av den smältande snön

Knoppar som brister i en glädjens debut
Som om ljuset har segrat och mörkret tagit slut
Allt föds på nytt och världen blir grön
Som om han där uppe hört våran bön

Vintern var lång, och helt förfärlig
Men nu lyser solen varm och härlig
Som om jorden sin livskraft åter fann
Låt mig gå ut med dig och vara en lycklig man