Det var en mycket vacker fullmåne igår och den spred ett sken över landskapet och snön som var som gjort för en spännande upplösning i en vinterdeckare. Kan föreställa mig hur polisen följer fotspår i snön med hjälp av månens ljus och hittar fram till den öde stugan i skogen som inte visar sig vara öde utan allt är istället en fälla. Men det är bara i mitt huvud de berättelserna skrivs.

På tal om att skriva så sker inte mitt diktande lika ofta nu som förr även om jag ibland önskar att jag kunde ta mig mer tid till sådant. Min kategori eget författande har inte fyllts på sen slutet av 2010. Blev åtminstone några nya under slutet av 2011 och detta är en av dem 

Du är allt jag nånsin drömt om
Jag blev hel först dagen då du kom

Utan dig skulle jag sakna en salva över såren
Då blir jag som en herde utan fåren
som en himmel utan månen
och som tiden utan åren
Jag skulle vara den fallande tåren
och jag skulle gå vilse i de taggiga snåren

Utan dig skulle allt det raka vara snett
Jag skulle gå hungrig och aldrig mer bli mätt
det skulle saknas rosor i min bukett
och jag skulle vara målaren utan ett portträtt
Jag skulle va ensam om att springa min stafett
och jag skulle aldrig nånsin bli komplett 

Vill ni att jag ska bättra mig och fylla på med mer sånt här eller är det roligare att läsa om min vardag?