Gårdagen spenderades i gamla trakter, nämligen Hässleholm, och jag sprang då på en av de som jag jobbade med under förra årets Siesta. Blev samtidigt påmind om den förmodligen vackraste stunden på hela festivalen. Jag kan erkänna att jag verkligen inte är något Broder Daniel fan men jag blev mereller mindre tvingad att se Henrik Berggrens konsert och det ångrar jag inte. Till just denna låt hände något. Publikens allsång blev lite högre, tårarna lite fler och det gick verkligen att ta på stämningen. Ni som var där vet vad jag menar...



Är ni ntresserade av att gå på årets upplaga av siesta festivalen så rekommenderar jag att gå in på deras hemsida som ni kan göra här.