15IV15

Det blir dåligt bloggande nu. Trivs inte med det alls, men så har det varit allt för ofta när sommaren gör sitt intåg. varma sommarkvällar gör att  man inte vill sitta vid datorn. Kanske är det samma för er? Besöksstatitisken låg i alla fall i botten. Men det kan å andra sidan hänga ihop med brist på uppdateringar.
 
I vilket fall, vi har besökt Gotland för första gången. Inlägg om detta kommer, ska bara få över bilder från kamera till dator. Altanbygget går också framåt, började på räcke i helgen. Även samma här angående inlägg och bilder.
 
Dagarna som varit förra veckan. Strålande sol, varmt. Så som man vill ha det vid midsommar. Dock lite kallare och blåsigare idag. Naturen där ute så vacker nu. Men insekterna är inte alltid lika vackra. Har gott om skogssniglar i trädgården. Igår morse, efter regn, plockade jag över 300st. samlar i hink och kokande vatten över. Men dessa insekter är trots allt inget mot fästingar. Har redan haft tre stycken krypandes på mig, och jag brukar klara mig undan ganska bra. Får kanske studera det där vaccinet mot TBE lite mer.
 
Annars sista veckan hemma nu innan jag går in och jobbar två veckor innan semester. Återstår att se hur mycket som hunnit tränga sig bort ur minnet. Förhoppningsvis inte för mycket.
 
Och Prinsen fick sin Prinsessa i helgen. Såg inte så mycket av det med undkom det inte heller helt. Brydde mig i ärlighetens namn inte så mycket, även om det är fint att få fira kärleken. Undran: Hade de haft roligare utan alla kameror eller stör det dem inte alls? (Därmed inte sagt att det skulle varit tråkigt med kamerorna)
 
Igårkväll var det EM-kval. Sverige - Montenegro. Såg bara första halvleken, sen kändes det avgjort. Har ingen FB men såg via Aftonbladet att det skapats något event som gick ut på att tända ett ljus kl 20.00 för den försvunne Lisa, som sedan hittades död. Ljuset skulle stå i fönsret men jag satte det på bordet. Många är vi säkert som känner väldigt starkt för det hänt, det visar inte minst enegagemanget som var i söket. För de flesta av oss rullar livet trots allt på i det "normala", men inte för de närmsta. Kan bara föreställa mig känslan. Tomheten, saknaden, sorgen. Eller så kan jag inte föreställa mig det. Min tankar går till er.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0