Det går inget bra det här, men skam den som ger sig. För tillfället mycket på jobb och en kväll springer så fort att jag knappt hinner umgås med barnen. Än mindre med dator och blogg. Men ni borde vara vana nu. 

 

Oktobers sista dag idag. Fina Oktober, vanligtvis. Så även i år. Gick en lång promenad i de fallna höstlöven idag, solen sken, frisk luft. Hösten när den är som bäst. Och även om hösten varar en bit in i November så är det en tråkig månad. November och Februari är tråkiga månader. Nu väntar man på jul och advent, i Februari på en annalkande vår. December och Januari enbart kallla och mörka, men så är det här i norden.

 

Allahelgona idag. Inga utklädda monster här, men en tanke ägnas åt de som gått vidare. I måndags gick jag en runda på kyrkogården, även då sol. En plats för eftertanke. Läsa namn, läsa årtal. Personer jag kände, personer jag inte kände men är släkt med, personer jag inte kände men hört om. Så fungerar det på en sån här ort, vissa historier sprider sig. Oftast de mest tagiska. 

 

Utemöblerna är intagna, grillen undanställd. Jag kan tycka om mörkret här om kvällarna, men vill gärna ha ljus på dagarna. Se solen gå upp är också möjligt nu utan att gå upp okristligt tidigt. Kanske finns det de som tar sin första kopp kaffe samtidigt. Lika svart som natten, eller med en skvätt mjölk i. För min egen del beror det på sammanhang.

 

Lundell har gjort sin premiär för höst/vinter-turnén. Fina recensioner. Själv ser jag fram emot att han kommer till Malmö. 

 

Lite av varje. Osammanhängande. Men så är det numera här. har börjar fundera på tidsinställda blogg, men även de ska skrivas. Vi får väl se vad  det blir. Så länge: Ta hand om varandra